Bloggar !
Gustav Fridolin kommer till Höör, Hörby och Eslöv den 10 maj.
Programmet ser ut så här:
13.00 ”Gröna lösningar för företagare.”
Gustav talar på Aktivitetshuset i
Hörby, Tvärgatan 2A.
15.00 ”Snacka om att vara ung!” På ungdomshuset Gasverket i Eslöv.
17.30 ”Vilken skola vill vi ha?”
Föreläsning på Höörs bibliotek.
Alla välkomna. Fri entré.
Arrangörer: Miljöpartiet de Gröna i Höör, Hörby och Eslöv.
Det här inlägget postades under Eslöv, Fridolin, Höör, Hörby. Kommentera
För 2 år sedan lämnade jag in en motion till Kommunfullmäktige i Höör med ett förslag att man ska undersöka möjligheterna av att göra Höörs kommun till en Fairtrade City. Igår gick den äntligen igenom. Det betyder inte att Höör i slutänden säkert blir det, men det är i vart fall en bra början. Nu ska enligt motionen en grupp tillsättas med syfte att ta reda på vad det innebär att vara en Fairtrade City, vad som krävs och vad det kostar.
Över 50 kommuner i Sverige har hittills blivit Fairtrade Cities. I Skåne är det Malmö, Lund, Landskrona och Ängelholm, och Helsingborg sällar sig snart till dem. Det betyder att man i dessa kommuner arbetar för en hållbar utveckling genom att stötta bl. a. kaffe-, te- och bananodlare så att de får rimliga löner och kan bygga skolor och sjukstugor i sina byar.
Om du vill läsa mer om Fairtrade City gå in på http://www.fairtrade.se/
Vill du läsa motionen i in helhet hittar du den på http://www.mp.se/templates/Mct_177.aspx?number=204704
Eta Christensson
När jag sitter och skriver utkastet till detta blogginlägg åker vi genom ett regnigt Östergötland med X2000. Längs nerlagda stationshus och nyutsprungna träd tänker jag tillbaka på kongressen jag och Susanne just varit på. Det har varit några omtumlande, inspirerande, tuffa, intressanta och roliga dagar.
Att få förmånen att vara med att välja nya språkrör är få förunnat och naturligtvis var detta en av höjdpunkterna på Karlstads kongresscenter CCC. Vi tror att Åsa och Gustav kan fortsätta det goda gröna arbetet efter Maria och Peter. Tillsammans med andra Gröna idéer går vi en ljus, positiv tid till mötes. Carl Schlyters tankar om sänkt arbetstid för att begränsa tillväxten var vi på några intressanta seminarium om. På cogito.nu kan man läsa lite om tillväxtens problem och utmaningarna med att möta den urholkning av jordens resurser som denna har samband med. Frågor som ställdes var hur vi ska lyckas att effektivisera oss / öka tillväxten med 4%, samtidigt som vi minskar utsläppen med ett par procent varje år? Kan vi om 5 år arbeta 30% mer effektivt än nu? Hur går detta ihop med ett hållbart synsätt på vår miljö och arbetsmiljö? Inte alls…
En annan höjdpunkt, i alla fall för vår del, var kongressens beslut rörande vinster i friskolor. Mer om detta kommer i ett senare inlägg någon gång de kommande dagarna.
Pratet om att Miljöpartiet blivit lite för strömlinjeformat var en av få negativa saker. Det finns i och för sig radikala idéer i partiet men dessa kommer inte fram eller blir nerröstade. Det är lite synd. Gustav Fridolins utmanare Joakim Pihlstrand-Trulp var en person vars budskap inte riktigt gick hem. Min fundering var om ett stort parti verkligen kan ha radikala idéer? Går det överhuvudtaget att kombinera?
Det fanns många bra saker som gladde oss på kongressen. Den mångfald och kunskap som finns i partiet tror jag saknar motsvarighet i något annat parti. Jag gladdes åt de många unga drivkrafterna inom partiet som gör att partiet tryggar tillväxten (!) av nya kommande språkrör. Jag gladdes åt de äldre människorna med den erfarenhet de har. Jag gladdes åt att Perus lokalavdelning fanns på plats, representerad humoristiskt av Yuri Silva.
Jag gladdes åt Johan Söderpalms Skägg. Det var ett riktigt snyggt skägg. Han tippade i rulltrappan efter ett pass i plenum att Miljöpartiet skulle få 27,5% i nästa val. Det hade inte varit så dumt.
Jag gladdes åt den mänskliga värmen som finns, trots skilda synpunkter. Respekten för varandra var riktigt skönt att ta del av.
Jag gladdes åt att en överväldigande majoritet i Plenum var medlemmar som gått med de senaste 3-4 åren. Det gick rysningar i kroppen när man såg alla uppsträckta händer…
…och naturligtvis gladdes vi båda också av att få träffa gamla och nya språkrör i olika situationer, andra lokalavdelningars medlemmar och att jag och Susanne firade vår 2 årsdag dagen innan kongressen drog igång med en väldigt god middag på en av restaurangerna i Karlstad…
I dessa dagar av sorg över händelserna i Japan undrar jag om det hade varit möjligt att förebygga skadorna. Det är förstås svårt att veta om man inte har bott på platsen. Men detta handlar ju inte om en fattig befolkning som bygger sina skjul var de kan, utan om ett rikt, högteknologiskt samhälle som har möjlighet att välja. Att då bygga och bo vid en kust där tsunamivågor kan slå in borde väl undvikas? Och att bygga kärnkraftverk i ett jordbävningsområde framstår för mig som direkt tanklöst.
Men lika tanklösa är vi i Sverige. Att satsa på kärnkraft måste ju i alla lägen ses som ogenomtänkt och överoptimistiskt. Alla som förespråkar kärnkraft talar om hur säkert det är. Men ingenting är 100% säkert, det vet väl varenda livserfaren människa. Vad som helst kan hända, hur osannolikt det än verkar. Och när det väl händer en allvarlig olycka i ett kärnkraftverk, då är skadeverkningarna oöverskådliga och varar oändligt lång tid.
Ingen kan ta ansvaret för sådana skador, vad de än säger, varken ägarna eller staten. När katastrofen väl har inträffat kommer vi att stå där med vår förtvivlan och undra varför vi inte valde annorlunda medan tid var.
Eta Christensson
Miljöpartiet De Gröna, Höör.
I många år har jag inte kunnat föreställa mig att jag en dag skulle vara politiskt aktiv och t.o.m. sitta i en kommunal nämnd. I likhet med många andra har jag tänkt att det bara är en viss sorts människor som ägnar sig åt politik och att jag absolut inte hör till dem. Särskilt i nyandliga kretsar och bland utövare av alternativa terapier är det mycket ovanligt med intresse för politik. Det är mer verkningsfullt att meditera och fokusera på kärleksfulla energier, menar man. En del anser dessutom att det politiska systemet är korrupt, omöjligt att påverka och att det inte är lönt att spilla sin kraft där. Man hyser förakt för alla politiker och tror dem inte om att i realiteten vilja medverka till förändringar som skulle ge oss ett bättre samhälle med utrymme för alla människors kreativa förmåga och delaktighet.
Jag tror också det är viktigt att meditera och fokusera på kärleksfulla energier. Det är där vi ska börja. Men det hindrar väl inte att vi också engagerar oss i världen. Den som har idéer till förändring och vill ha ett annat samhälle borde väl just ge sig in i politiken och försöka påverka utvecklingen. Det är ju därför jag har gått med i Miljöpartiet, för att jag vill delta i samhällets utformning. Visst, jag har bara varit med ett år nu och vet inte hur det kommer att gå i längden. Kanske kommer jag att köra huvudet i väggen. Men jag vill åtminstone ge det en chans.
Förresten tror jag inte det är sant att det bara är en viss sorts människor som engagerar sig i politik. Lyckligtvis verkar det vara alla möjliga sorter, lika olika varandra som du och jag och alla andra. Människor är unika, men vi måste också gå samman och lösa våra gemensamma problem. Det är ju vi som är samhället.
Eta Christensson
Miljöpartiet de Gröna i Höör
Nyligen så gick den inom mat-branschen kände Pär Bergkvist ut med att han ville göra Sverige till ett matland och han har som mål att det ska startas 100 nya företag inom branschen det närmsta året. Det är bra. Sverige behöver nya företag och gärna småföretag. Men det hänger också ihop med att Sverige har ”aromrika och högklassiga råvaror” för att citera konsulten Urban Laurin som skrivit en rapport åt Tillväxtverket. Vem ska köpa dessa inhemska råvaror. Inte verkar det vara den offentliga sektorn.
Idag tvingas många kommunala skolor köpa mat från stora företag som Menigo och Servera på grund av Lagen om Offentlig Upphandling, som är en följd av tvingande EU-direktiv. Konsekvenserna av denna lag kan bli minst sagt märkliga. På en förskola jag jobbade på för några år sedan köpte man in äpplen från det kontrakterade företaget från Sydamerika. Vaxade och fina, fria från skönhetsfläckar och transporterade ett halvt varv runt jordklotet. Samtidigt, en bit från förskolan sålde den lokala äppleodlaren sina frukter längs vägen för ett pris som mycket väl matchade de gröna äpplena. Kanske inte lika kosmetiskt tilltalande, men smaken var det sannerligen inget fel på alls, med en karaktär som de importerade äpplena inte kunde mäta sig med. Men det fick inte barnen på förskolan erfara, det fick däremot undertecknad. Att gynna de lokala företagen och därmed minska transporterna tycks inte vara en möjlighet.
En annan depraverande sanning är att mjölkimporten till Sverige under åren 2000-2008 ökade 100 gånger. Är utländsk mjölk verkligen bättre? Är det anledningen till att man köper in den? För några år sedan blev det ramaskri när Coop ville avskaffa Skånemejerier till förmån för Arla. Man kan fråga sig om vi skåningar protesterade med hjärtat då, Skånemejerier är ju trots allt en till både namnet och produktionen (nästan) skånskt.
Lax är ett annat sorgebarn. Häromsistens var jag på en lokal matvarubutik och skulle köpa denna delikatess. I Frysdisken hittar jag portionsförpackad lax, odlad i Chile, förpackad i Kina och såld i Sverige. Är inte detta resursslöseri om något? Varför frakta fisk denna enorma sträcka när vi har sill i de närliggande haven. Gillar man inte sill och ändå vill ha sin veckliga dos av fisk är ju lax från norge, till dubbla priset, ett litet snäpp bättre om man inte vill ge sig ut med spöt själv.
Det finns de som hävdar att vi inte ska vara så protektionsistiska vad det gäller maten vi köper. Jag håller inte med om detta. Vi har det hårdaste djurskyddet i världen, vilket säkrar att köttet vi äter (om vi gör det) är från djur som har mått bra under uppväxten, till skillnad från Brasilianskt nötkött. Vi har goda jordar, fullt av grönsaker, rotfrukter, frukt som ger oss säsongsbetonade delikatesser från vår närhet och andelen KRAV-märkt mat ökar stadigt. När vi väl handlar från utlandet, för det är i det närmaste oundvikligt, kan man företrädesvis köpa KRAV- eller Fairtrademärkta varor och tänka på ursprunget. Finns det Kiwifrukter från Italien kan det ju, beroende på fraktsätt, förmodligen vara bättre än Kiwis från Nya Zeeland. Frakten är ju ett kapitel för sig, hur ska man kunna veta det, frågar sig den nyfikne. I nuläget är det svårt om man inte vill göra personalen i matvarubutiken till ett nervvrak med sina ingående frågor om ursprung, fraktsätt och koldioxidpåverkan. I England har Tesco kommit långt i att klimatmärka vissa av sina produkter, vilket gör det lättare för konsumenten att göra rätt val, om man nu inte handlar av sina lokala bonde eller handlare. Kanske dags för våra livsmedelskedjor att införa ett liknande system.
Det kändes med anledning av vad som skrivits ovan bra att läsa att de mellanskånska kommunerna slåss för att kunna välja närproducerat kött. Jag håller med en av de som kommenterar artikeln ; Varför ställer man upp så hårda höga krav på djurskyddet när man som offentlig organisation inte får handla det av kostnadsskäl?
Henrik Mårtensson
Miljöpartiet de Gröna i Höör
Det borde ha varit nog. För länge sedan. När statsminister Fredrik Reinfeldt i Rapportsändningen 19.30 den 9 januari 2011 öppnade för nya skattesänkningar ; ” – Vi menar att det är det bästa sättet att stimulera deltidsarbetare och låginkomsttagare till att vilja jobba mer. Vanligt folk som jobbar ska märka det i plånboken”, var det droppen. Skammen av att bo i ett land där man inte ser att resurser behövs inom många skattefinansierade områden växte till en tidigare ej uppnådd nivå. Motiverar man pressade underbetalda undersköterskor att jobba mer genom att ge dem mer pengar? Det låter för att uttrycka sig milt som en politik som hör hemma i början av 1900-talet då Taylorismen låg som grund för vad som motiverade människor i det stora maskineri som arbetslivet bestod i för mer än 100 år sedan.
Personal inom vård, skola och omsorg går i vårt tidevarv på knäna av för stora klasser och barngrupper eller alltför många gamla. Kraven ökar – resurserna minskar. Resultaten för våra skolbarn fortsätter att bli sämre . Många ungdomar, Sveriges framtid, går arbetslösa för att det inte finns tillräckligt många arbeten och vi har högre ungdomsarbetslöshet än genomsnittet för både EU och USA. Barnfattigdomen ökar stadigt. För närvarande lever 10% (beroende på hur man räknar) av landets barn som fattiga till följd av att deras föräldrar inte har arbete eller på grund av att trygghetssystemen inte fungerar som de är avsedda
Därför tog jag samma kväll ett beslut. I mina kommande uppdrag; som ersättare i kultur- och fritidsnämnden samt ersättare i valnämnden, kommer jag att avstå från de arvoden som utgår för dessa. Visserligen studerar jag för närvarande och har det knapert, men det finns de som har det kärvare. Dessutom känns det pinsamt att jag som har ett jobb att återgå till efter studierna, med en lön som räcker till och blir över, ska behöva ännu mer pengar. Så du Reinfeldt, jag och många med mig behöver inga fler skattesänkningar. Vi behöver ett solidariskt samhälle – där motivation inte föds genom ekonomiska morötter utan bygger på moderna teoribildningar och omtanke om våra medmänniskor. Läs gärna Daniel H. Pinks bok ”Drivkraft – den överraskande sanningen om vad som motiverar oss”. Där kanske du får lite fler tips på vad som kan motivera människor att arbeta. Du kanske vill låna den av mig?
Henrik Mårtensson
När den tiden kom att allt vi gjorde måste ”löna” sig, försvann det hantverk som förr utövades i varje by. Generationers samlade skicklighet förlorades. Idag är det svårt att hitta en slitstark vedkorg eller en duglig sopborste i naturmaterial. Men skräpvedkorgar som går sönder när man fyller dem med ved och nylonsopborstar som inte går att sopa med ligger i drivor på varuhusen. Så billiga att vi förstår att de tillverkats av slavarbetare i Asien.
Det vackra och slitstarka bomullstyget som vävdes på Strömma-fabrikerna utanför Karlshamn i mitten av 1900-talet saknar motsvarighet idag. Prima lakansväv, tät och nästan styv som ny, är ett minne blott. De har ersatts av tunt, sladdrigt tyg som bara håller några år innan det är utslitet.
Vill vi verkligen ha det så här? Borde inte utvecklingen och framåtskridandet istället generera allt högre kvalitet, en hållbar och funktionell vardagskvalitet som gör oss glada och stolta istället för besvikna och arga?
Det är dags att tänka om, att satsa på det gedigna och hållbara, istället för på billigt skräp.
Eta Christensson
Miljöpartiet de Gröna i Höör
Trots att den globala ekonomin varit i en av de värsta ekonomiska kriserna i modern tid har den globala nivån av koldioxid inte minskat utan fortsätter att komma upp i nivåer som är väldigt höga. Nu ska man ha i åtanke att halterna kan behöva tid på sig att komma ner, men trots minskade utsläpp till följd av krisen och trots att man satt in åtgärder för att minska halterna så kvarstår faktumet att miljondelarna koldioxid i atmosfären ligger på en alarmerande nivå historiskt sett. Det finns de som hävdar att koldioxiden är bra för miljön och att den inte alls orsakar global uppvärmning och det är bra att vetenskapen ifrågasätts. Dock verkar det som att de flesta forskare är överens om att det finns ett samband mellan koldioxidhalter och en ökande temperatur. Just nu ligger 2010 i topp bland de varmaste åren sedan mätningarna började. För den som är lite nyfiken finns det fantastiska sidor som lägger fram objektiva data inom dessa områden:
Lokalt sett så är det just nu lätt att dra (tåg-)växlar till koldioxidökningarna som resandet bidrar med. Tågstoppen i Höör och Eslöv kommer framöver att bli färre, med en tidtabell som knappast gynnar resande med kollektivtrafik från dessa mellanskånska kommuner. Räknar man in de som tågpendlar från Hörby blir säkert antalet i paritet med det antal som kommer längre norrifrån och då de senares restid förkortas med 7 minuter kan mellanskåneborna räkna med betydligt längre restider än 7 minuter. Beslutet att dra in på tågavgångarna borde betyda att fler kör bil till sina jobb i Malmö, Köpenhamn och Helsingborg för att ta några exempel.
Ska vi få ner koldioxidutsläppen måste alla hjälpas åt att förbättra kollektivtrafiken för att ta det aktuella exemplet. Det finns mycket mer man kan göra, men politiskt är detta en mycket viktig fråga att arbeta med.
Henrik Mårtensson
Miljöpartiet de Gröna i Höör
Somliga dagar, när himlen välver sig klar och hög, känner jag en stark lust att åstadkomma något som gör skillnad, som gör att människor kan leva ett bättre liv och att jordklotet med dess luft, jord och vatten kan bli friskare.
Andra dagar när en snål vind blåser och molnen känns så tunga att axlarna slokar, vill jag helst ligga under en filt och gny. Att göra nånting då känns bara fåfängligt, inget kommer att vara till nån nytta hur jag än försöker.
Men nu har jag med hjälp av goda, stöttande vänner ändå en viktig händelse på gång. Vi försöker få till en visning av filmen HOME i Höör och jag har just beställt hem en DVD för det ändamålet. Tanken är att vi ska bjuda in politiker och allmänhet så att de ska få se dessa underbart vackra och storslagna kamerasvep över vår jord, den som vi är helt beroende av för vår överlevnad.
Visningen kommer troligtvis att bli den 28 januari 2011 på Kulturhuset Anders i Höör, kl. 19.00. Mer info om filmen finns på http://www.filmenhome.se/
Eta Christensson
Prenumerera